”Jag hade inte rätt till några känslor. Känslor är en ocean där man drunknar. För att överleva här måste man var gjord av på sten. Inte klaga, inte gråta, inte skrika, inte sakna. Inte ens när du är rädd, när du är hungrig eller när du fryser. Inte i cellen när natten smyger sig på, när skuggorna tecknar minnet av din mor i ett hörn.”
Natten till den 27 augusti 1934 gör femtiosex pojkar uppror och rymmer från straffkolonin för minderåriga på Belle-Île-en-Mer utanför Bretagnes kust. Barnjakten drar igång över hela
ön. Alla fångas in. Alla? Nej, vid uppropet när morgonen gryr är det en av rymlingarna som saknas. Här är hans historia …